Inget lurendrejeri är större än då man beter sig så att människor lurar sig själva. Denna typ av aktioner bör dock riktas mot dem som förtjänar det, d.v.s horor, suputer, ansvarsvrängare och lättingar. 24/7

Är nudisterna antastliga?; och då menar jag ur moralisk synvinkel. Det beror helt och hållet vilket förhållningssätt till nakenheten de intar. Självfallet ligger ingen moralisk formel nedlagd i våra klädespersedlar. Hade inte människans sociala funtning varit sådan som den är hade argumenten mot onödig skylning tett sig starkare. Det som är är nu tyvärr. De kraftfullaste resonemangen som idag kan uppställas visavi klädeskulturen blir t.o.m paradoxala och avser att vederlägga klädernas nyttjande för kommersialistisk sexdramatik. 25/7

Det kan förefalla vanskligt att särskilja de missnöjesyttringar mot vårt samhälle som i sig inrymmer en potion obstruktion, från allmän indolens och maklighet. Den förmodligen säkraste metoden bygger på korrelation. Om en individ företer alla andra svagheter samtidigt är det tveksamt att förringa det sannolika i en ytterligare gren på trädet. Omvänt är det mindre troligt att en i övrigt berömlig person under alla omständigheter räknar sina ansträngningar. 26/7

En person gick i uppfattningen att filosofi endast skulle bestå uti att fråga varför?, varför?, varför? En god filosof förlägger då hellre sitt filosoferande till part på logikens landamären. Sålunda frågar han: om frågan är varför - varför är den då det? "Varför" frågar ju uppenbart om något för något annat och kan således inte beskriva fakticitet, utan endast härledning. Schopenhauer (för att nämna någon) anslöt sig till de skolor som avfärdade "varför?" till förmån för "vad?". Radikalt leder ett narrativt förhållningssätt till uppfattningen om att våra föreställningar är i minst samma substansiella mening som allt annat, eller än bättre framom och till omförställande av ett förnimmelsernas beroende. Därav Schopenhauers tankegångar om vilja som ting i sig. Han resonerar underförstått: Eftersom jag gör mig föreställningen om viljan såsom ett oberoende ting i sig, fourneras i detsamma också en sanning. Det är inte utan att man känner en liten lockelse att ställa frågan "varför?". Emellertid måste man till del ge honom rätt. Kausaliteten för bestående, därunder tingen uppvisar konstans och händelserna kontinuitet, är så fundamental för uppfattningen om världen att varje sekundär betraktelse härav måste samla ett begrepp för absolut nödvändighet. Man kan säga att Schpenhauers begrepp "vilja" utställdes att svara mot rationaliserandet av, eller efterkonstruktionen för, all kausalitets bejakande. För att återansluta till frågan "varför?" kan jag som bästa filosofiska tillämpning se dess bruk då de filosofiska föreställningarna dissekeras med avseende på ursprung. I detta fall nyttjas den som en slags högnivåspråk. Filosofen söker dymedelst leda sig bakåt till förnimmelser och axiom. Lockelsen att fråga "varför?" när det gällde Schopenhauers uppställning, var således inte helt obefogad. Korrektionen har två vägar att inträda i min värld; dels via förnimmelserna, dels via det "varför?" som begrundar mitt tänkandes ledsagande utifrån intryck och axiom. Det är t.ex inte helt oväsentligt om en föreställning om andras själar härleder sig till min iakttagelse av likhet mellan mitt fysiska jag och andras, till bibeln eller till andra egentligen icke vidlådande källor. 26/7

Vad driver Sveriges medborgare att köra åt sidan med sina bilar då ambulansen kommer? I första hand är det inte lagen, ty människor kan sträcka sig långt i sin strävan att vara livräddningskåren behjälplig. Visst är människor olika och somliga hjälpsammare än andra, men det är ändå en form av billig välvilja som ställes emot insikten att man själv en dag kan råka illa ut. Det konstiga är att människor blir så mycket mera småsinta då politik kommer in i bilden. Förmodligen skulle politiken vinna på om begreppet medborgarplikt återinfördes även i dessa sammanhang. Det att somligt ställes mot annat har gjort stor skada och hade varje parti haft sin livräddningskår skulle människor med säkerhet reagera med mindre hjälpsamhet då ambulanserna skulle fram. Tyvärr, måste jag säga, är de skadeverkningar som genom dylik dumhet åsamkats samhället tillika en produkt av demokratin. Visserligen är demokrati bara ett ord, men ett ord som får människor att välja bort ordning i det de väljer godtycklighet. Kan förnuft få människor att tänka igenom sina motiv för och sedan upphöra med sådan samhällelig obstruktion? Kan filosofin subjektsligt belysa det egna tänkandet så att politisk medvetenhet kan framspringa därur? 27/7

Fingerfärdighetsprövande finlir kan belysa nackdelen av ett svårkontrollerat humör på ett frapperande sätt, eller det goda i att inte ha något. Det är inte enbart min ringa iakttagelse, men även något forskningen gör gällande, att personer med behov av kontoll och ordning statistiskt sett tenderar uppvisa större benägenhet till raseriutbrott än andra. Det kan tyckas vara paradoxalt, emedan uppträden allmänt tros indikera brist på kontroll. Vreden är icke förty ett sätt att effektuera viljan, därvid den vilja som svarar för all kontroll. Vreden har ingen odelad rot i de fysiologiska reaktionerna; således mobiliserar det i vredesreaktionen delaktiga adrenalinet kroppen även i samband med rädsla och chock. Visserligen uteblir raseriet, så vi känner det, om inget adrenalin flödar till, men detta faktum säger lika lite om vreden som om lugnet. Även om civilisationens förfining har förtagit en del av raseriets ändamålsenlighet, kvarstår denna på ett filosofiskt plan, om nämligen raseriet paras med beslutsamhet, tidigare omnämnt som beslutsamhetens vrede. Huruledes adrenalinet förhåller sig till denna form av höjd beredskap kan naturligtvis diskuteras. Jag vill hävda att det förstklassigaste formen av beslutsamhet även gör anspråk på kontroll över kroppens adrenalinpump och att beslutsamhetens vrede alltså rör sig i gränstrakterna mellan lugn och raseri, eller med handen över dessa sträckningar. Medicinen försöker ofta "bota" raseribenägna personer. Istället borde man inrikta sig på att eliminera all likgiltighet och lättviktighet som så rikligt uppträder i vårt samhälle. 28/7

Jag drömde, naturligtvis helt ofreudianskt, att jag klättrade allra längst upp på en 145 meters mast och tittade ned därifrån. Alla de som övrigtvis guidades runt syntes däruppifrån som små myrliknande kryp. Rätt som det var började det blåsa och regna. Nedstigningen kändes ordentligt kymig, speciellt de inledande manövrerna för att från utkiksposition vända mig rätt för klättringen. 28/7

I ett annat sammanhang erfor jag teknikens under i det att man hade installerat en varningslampa vilken indikerade när någon av byrålådorna på min byrå hängde för långt ut. 28/7

I tidningen skrev man om en colgatekonsument som rev sönder tandköttet då tandkrämen innehöll för mycket slipmedel. Jaså, det var därför mitt tandkött blödde efter varje tandborstning. Problemet var bara något mindre i mitt fall. Jag slängde krämen och bytte märke.Frågan är: behövs slipmedel? Svar: nej! 28/7

Många samhällsmedborgares evinnerliga supande är ett svårt och onödigt tyngande problem. Jag säger bara: "Förbjud allt inmundigande av alkoholhaltiga drycker, utom på medicinska motiv." Det går att resonera hur mycket som helst fram och tillbaka om spritdrickandet, men det leder ingenstans. All diskussion måste utgå från empirisk erfarenhet. Eftersom den typ av ickereligös alkoholreglering jag förespråkar aldrig har genomdrivits, finns inga exempel att slå dumliberalerna i huvudet med, speciellt som den totala motsatsen inte heller den, åtminstone inte under alla tänkbara övriga omständigheter, finns dokumenterad. Det går helt visst att finna exempel på nedgångna drinkare, men även på drinkare som fortfarande sjunger spritens lov. Man kan vidare även som absolutist hävda att dessa människor selekterar bort sig själva, men så sker under stora olägenheter även för oss andra. Jag ser ingen mening i slikt resonerande. Förbjud skiten, totalt och oresonligt, samt slå alla på skallen som sticker upp. 28/7