H aschisch eller Hasjisj är arabiska. Både marijuana och hasch är produkter från Cannabis Sativa, en hampaväxt, vars namn är satt av Dioscorides (1537). Honplantans torkade toppar är vad som utgör beståndsdelen i marijuana. Hasch eller haschisch är hartset som utsöndras från växten, berett på ett eller annat sätt. Man kan i kinesiska skrifter spåra användningen av cannabis så långt tillbaka i tiden som 2700 år f.Kr. Annan dokumentation redogör för odling av hampa i mellanöstern 450 år f.Kr. I Europa introducerades hampa 500- 100 år e.Kr för att under 1500- 1700 nå vidare spridning, också i USA. Den i psykoenergetiskt hänseende huvudsakligen aktiva ingrediensen, THC (tetrahydrocannabinol), isolerades under 1960- talet och en "korresponderande receptor" i kroppen upptäcktes 1988.

D en biokemiska bakgrunden till cannabis verkningar på människans psyke är till stora delar oklara. Förmodligen utövar den verksamma beståndsdelen THC, sina verkningar på flera håll i hjärnan, på vad sätt den mångfacetterade upplevelsen av rusets effekter uppkommer. En kroppsegens substans, anandamid, förefaller att till sin funktion, ehuru till formen påtagligt different, delvis kunna simuleras av THC. Kanske sönderdelas THC, väl inne i kroppen, i mindre enheter för att under ett eller annat stadium av ruset utöva ytterligare verkningar. De subjektiva upplevelserna av haschruset är en förvrängning av dimensionsuppfattningen, vadan storlek, tid och avstånd synes vinna extenderade propotioner. Trycket i ögat sjunker och pupillerna vidgas, vilket f.ö är användbart inom medicinen. Medan puls och blodtryck stiger så sjunker kroppstemperaturen något. Nyttjaren förnimmer tyngd i huvudet, ökad aptit, samt en känsla av värme och svindel. Fantasi och verklighet flyter samman och vissa avslappnande, milt hallucinatoriska effekter erfares. Effekterna av hasch eller marijuana, då de inhaleras, består vanligtvis i mellan 1- 3 timmar, medan oralt inmundigande ger en längre effekt, 4- 10 timmar, dock utan samma raska inledning som vid rökning. Rökarens förnimmelser är också ca: tre gånger intensivare. En specifik egenhet med hasch och marijuana är att de till skillnad från andra illegala droger ger upphov till omvänd tolerans, något som medför att missbrukaren med tiden på sikt behöver allt mindre av drogen för att ernå det åstundade ruset. Cannabis är vanebildande, änskönt inte i samma utsträckning som många andra droger. Långvarigt missbruk kan leda till sinnessjukdom och fördumning.

H asch framställes genom kokning av växtextraktet, varpå silning och indunstning följer. Cannabisplantan innehåller i sig inga psykiskt verksamma ämnen, enbart utgångsmaterialet härför, nämligen tetrahydrocannabinolsyra (THCS) och cannabinolsyra (CBDS). För att erhålla THC respektive CBD, vilket senare ämne verkar förstärkande på THC:s effekter, t.ex för oralt intag, måste man genom ytterligare upphettning åstadkomma en dekarboxylering av utgångssubstanserna. I och med denna avgår koldioxid från respektive syragrupp (-COOH) som sålunda konverteras till en hydroxidgrupp (-OH). Vidare oxidation av THC ger CBD. CBD etablerar endast en förstärkning av THC:s effekter, men är för sig självt inte psykoenergetiskt verksamt. Därför är sådan oxidation, vilken befrämjas av luftens närvaro, värme och ljus, oönskad. Lagringen av drogen är därför kritisk. Hasch och marijuana för rökning behöver inte i förstone undergå extra upphettning, eftersom denna sker i det att materialet rökes.

   Kåre Andersson