K aniner började av religiösa skäl farmas i Frankrike så tidigt som 600 e.Kr. Företeelsen spreds sedan i Europa. Medan fokus under medeltiden låg på det praktiska utbytet av kaninen, avseende kvalitéer som tidigast köttet, sedan ävenledes pälsen, har det under senare århundraden överflyttats till dess värde som sällskapsdjur, änskönt farmande av vissa kaninraser för pälsens skull alltjämt är vanligt. Tamkaninen har på dessa grunder vunnit större geografisk utbredning än den vilda kaninen. Alla tamkaniner härstammar från europeisk vildkanin (Oryctolagus (Le´pus) cuni´culus). Kaninens historiska vagga står att finna i Pyrineerna. I vilt tillstånd invandrade kanin till England under 1000-talet och till Norra Amerika runt 1700-talet. 1859 inplanterades kaninen på den australiska kontinenten, där den sedan har gjort sig gällande som ett skadedjur av rang.

A ngorakaninen har en mycket lång, yvig päls vilken, fastän mjukare, kan användas i någon analogi till fårens ull. Den uppskattas härför, samt som sällskapsdjur. Den har också använts i sportsammanhang. Vit lantkanin är en annan kaninras. Dess päls är jämn och fin och lämpar sig väl för färgning. Det är en vanlig ras vars kött tidigare har varit uppskattat. Havannakaninen har ljusbrun, fin päls. Svensk pälskanin är en ras med svart päls därutinnan ljusglänsande inslag ses. Den är robust och lättskött. Hermelinkaninen är med sina 1-2 kg den minsta kaninrasen. Den är i det närmaste utan pigment med vit päls och röda ögon. Den belgiska jättekaninen karaktäriseras av en grå, tät päls, långa öron och av sin storlek. Den väger i regel mellan 6-8 kg och farmas merendels för pälsens, ävensom för köttets skull. Bäverkaninen väger mellan 3,5-6 kg och uppskattas för sin täta, lavendelblå päls. Chinchillakaninen är likaledes framavlad för att bära en förstklassig pälsdräkt, här erinrande om chinchillans.

K aninraser som är lämpliga för barn är hermelin, dvärghare, minirex, dvärgvädur och holländsk kanin. I synnerhet de två senare raserna är säkra kort.

B asfödan för tamkaniner brukar utgöras av torrfoderblandningar, där exempelvis majs, spannmål och ärtor kan finnas med. Färdigförpackat foder brukar vara näringsmässigt fullvärdigare än foder i lösvikt. Det är viktigt att fodret förbrukas innan det på respektive förpackning rekommenderade slutdatumet passerat. Torrfodret måste vara tillgängligt för kaninen just i torrt tillstånd. Skydda det mot regn och vattendropp. För att en tamkanin skall må bra måste torrfodret kompletteras med färska grönsaker samt av hundar och människor ej förorenat, sköljt gräs, helst även hö av bra kvalitet då detta förebygger magproblem. Kaninen bör även ha ett mineralblock tillgängligt för att genom bitning slipa ned sina tänder mot. Kaninens vätskebehov bör tillgodoses genom en vattenautomat. Kontrollera att kaninen kan använda automaten och att vatten alltid finns påfyllt.

K aniner skall lyftas med ett så brett stöd under bröstkorg och bakdel som möjligt. Den hand och arm som stöttar bröstkorgen föres in från insidan, med handen mellan dig och kaninen och ut. Den andra handen och armen skall utifrån gripa runt bakdelen, inklusive skankerna. Du får aldrig ramla med, släppa eller tappa en kanin du lyfter, eftersom det lätt kan leda till att kaninen dör. Förhållandet är väl ägnat att notera, eftersom kaniner har vassa klor och skarpa gnagartänder. En lyft kanin som under lyftet inte har stöd för bakbenen blir lätt rädd och börjar sparka, på vad sätt den blir mycket svår att hålla. Kaniner är mycket känsliga för fall. Det kan räcka med att de ramlar ned från en soffa eller liknande för att de skall skadas illa, eventuellt med döden som följd. Nedan följer en lista på särskilt viktiga saker i det allmänna handhavandet av kaniner.

1. Kaniner får aldrig ligga i soffor, stolar eller på bord. De får heller inte gå i trappor. De måste skyddas från fall.
2. Kaninburens placering är viktig. Temperaturen måste vara jämn och lagom. Värmeelement eller direkt solljus kan skada den. Drag, oväsen och rovdjur kan också stressa den.
3. Tänk på att såväl hundar som katter av naturen vill anfalla kaniner.
4. Kaniner gnager på allt som kommer i dess väg, inklusive kablar, mattkanter och möbler om de lämnas lösa i ett rum.
5. Se till att skydda din kanin mot giftiga inneväxter (den överväldigande majoriteten), kaktusar och giftig växtlighet utomhus. I den senare kategorin ingår växter som smörblomma, syren och lökväxter. Självklart ingår likaledes alla växter som är kända för sin giftighet.
6. Kaniner får aldig utfordras med mögelangripet foder.
7. Var försiktig med kostombyte. Om du måste byta kostfoder, gör det successivt genom att dag för dag blanda in mer och mer av ett nytt slags foder. Kombinera aldrig kostombyte och miljöombyte. Detta är speciellt notabelt vid ägarbyte.
8. Alla kaniner mår bra av ett visst mått av pälsvård. Behovet är mer uttalat ju längre pälsen är. Daglig pälsvård är nödvändig för alla kaniner med lång päls. All päls skall vårdas, även den på magen.
9. Skydda din kanin från alla starka kemikalier. Diskning med diskmedel måste åtföljas av noggrann sköljning.
10. Håll kaninburen ren och torr. Detta är nödvändigt både för att förhindra att kaninen får i sig olämpligheter och för att garantera kaninens hudhälsa. En smutsig bur drar även till sig insekter, vars larver kan angripa kaninen.
11. Försök att, exempelvis på veckobasis, se till att kaninens öron inte blir alltför igengrodda. Peta dock aldrig in emot hörselgången eftersom det kan resultera i skador.

S om ägare till en kaninhona kan du fastställa huruvida hon är dräktig genom att mad fingrarna varsamt känna efter om det finns ansvällningar av dryg centimeterstolek på ömse sidor av hennes mage. Innan avkänning är möjlig måste dock fostren först ha fått utvecklas under ett par veckor. En dräktig hona behöver sättas i en enskild bur där hon har lugn och ro. Störningar kan leda till spontan abort. Efter ytterligare någon dryg vecka börjar honans spenar att tjockna till. Honan föder ca: en månad efter det att hon har blivit befruktad. Ungarna är kala och fullständigt hjälplösa utan utvecklade sinnen. Man måste som ägare av en nybliven kaninmamma undvika att röra runt i boet så att honan märker det. Undantagsvis kan man sedan honan distraherats med mat försiktigt peta runt lite med en luktneutral penna vilken först strukits mot honan och gnuggats med bomaterial. Är man ovarsam kan det resultera i att kaninmamman överger eller rentav angriper ungarna. I en kull med få ungar kan dessa undantagsvis bli föremål för oprovocerad kannibalism från mammans sida.

   Kåre Andersson