M artin Luther föddes den 10 november 1483 i Eisleben. Han var den äldste sonen till bergsmannen Hans Luder. Hans Luder och dennes hustru Margareta Zeigler flyttade ett halvt år senare till Mansfeld, varest Martin Luther som gosse kom att göra sina första religiösa lärospån, så närmare bestämt i stadens skola, vilken var präglad av stränghet och religiös konservatism. Dessa ingredienser saknades heller inte i hemmet, på vad sätt sannolikt Martin Luthers disposition för melankoli och ångest kom att nära ett begynnande uttryck i hans karaktär. Han fann sin fristad i alltmer fördjupade studier av Bibeln och en hänvändelse mot religiös askes. Föräldrarna, vars ekonomiska ställning med tiden hade stärks, fann för gott att ompröva familjens hemvist. De flyttade efter en relativt kort vistelse i Magdeburg vidare till Eisenach där Martin Luther upptogs för fostran i släktingens Cunz Cotta och hans hustru Ursulas borgeliga familj.

Å r 1501 inskrevs Martin Luther vid Erfurts välrenommerade universitet för att här studera skolastisk vetenskap enligt Duns Scotus, ävensom klassiska språk. Sedan han enligt riktlinjerna för den av fadern utstakade banan förvärvat magistersgraden och börjat studera juridik, bröt han oförvarandes med sitt tidigare liv och blev munk. Den utlösande faktorn angives ofta som det välbekanta blixtnedslaget som omedelbar reaktion därpå den själsligt labile unge mannen faller på knä inför Gud och lovar att bli munk. Emellertid är det tydligt att Martin Luther redan tidigare med oro räknat över sina förtjänster inför domens dag. Han hade även blivit uppskakad över en väns död. Likväl måste Luther ha känt sig tvehågsen även efter det i samband med blixten ingångna avtalet med Gud, och det var blott och bart den tillräknade vikten av ett sådant löfte som tvingade honom att fullfölja. På sommaren 1505 ingick Martin Luther i augustineremiternas kloster i Erfurt för att under stränga förhållanden först fullgöra en novistid på ett år. Detta liv innebar religiösa åligganden i form av bikt, fasta, bedjan och självspäkning. Han kunde efter novisårets slut återupptaga studierna, men vidhöll sitt ursprungliga kall och prästvigdes 1507 för att 1508 förflyttas till augustinklostret i Wittenberg, vid vilken stads universitet han genom Staupitz bemedling vunnit anställning som lärare. Här förblev Martin Luther sedan med endast ett par korta avbrott under återstoden av sitt liv.

M artin Luther rönte från Staupitz likaledes ett betydande inflytande, i det att denne fäste Luthers uppmärksamhet på Kristus kärleksgärning. Martin Luther hade redan tidigare börjat tvivla på det religiösa värdet av ensidig botgöring och askes, emedan han menade att man i detsamma yppar en strävan att genom egen kraft förtjäna saligheten. Därmed undanhåller man Gud äran och uppger inte sig själv. Men bl.a i och med stödet från Staubnitz kunde Martin Luther i det Nya testamentet återtaga något av den trosgrund som gått honom förlustig inför det Gamla Testamentet. En enmånaders vistelse i Rom 1511 innebar för Luther ytterligare ett steg i utvecklingen mot visshet, ity att han där kunde bevittna talrika exempel på de religösa institutionernas fördärvlighet. Efter återkomsten till Wittenberg promoverades Martin Luther 1512 till teologie doktor och fick överta Staupitz professur för att verka som lärare på teologiska fakulteten.

U nder sina studier av Psaltaren samt Paulus brev till romarna och galaterna konsolidierade och befäste Martin Luther sina tankar. En sann tro tar sig med nödvändighet uttryck i goda gärningar och ett gott leverne, men finner i dessa yttringar ingen som helst ersättning för Guds nåd och barmhärtighet. Den mänskliga viljan är sett i förhållande till Gud alltid bunden, nämligen till det den vill och genom att vara ställd i ett särskilt livssammanhang. Genom att medelst sina gärningar söka upprätta en andel i frälsningen gör sig människan skyldig till självhävdelse, vilket är den mest fundamentala synden. Sann frihet existerar allenast försåvitt människan genom tron är befriad från att vilja trygga sig själv. Härmed fann Luther, ehuru alltfort till stora delar bunden av nominalismen,en försoning mellan det sunt mänskliga och kristen religiositet såsom fordran på individen. Några vassare uppträdanden gentemot samtidens religiösa hävd kom först på fråga i och med 97 teser i september 1517, där bl.a formerna för bedriven undervisning kritiserades och den paulinska rättfärdiggörelseläran hävdades. I och med en av Påven Leo X föranstaltad kampanj med avlatshandel för att driva pengar till Peterskyrkan i Rom,kände sig Martin Luther manad till ytterligare angrepp. Den 31 oktober 1517 anslog han på slottskyrkodörren i Wittenberg 95 teser om avlaten, avfattade på latin, för att dymedels få en disputation rörande avlatens former till stånd.

I nledningsvis ville Leo X alls inte taga någon befattning med avlatsstriden. Vad som slutligen tvang honom därtill var förbittrade människor i hans omgivning samt den oerhörda popularitet och spridning i översatt form som Luthers teser strax vann, därigenom hela påvedömets makt kom att ansättas på en viktig punkt. 1518 startade Påven en kätteriprocess emot Luther, som bara tack vare Fredriks förtjänstfulla stöd förmådde att hjälpligt slingra sig undan. Turerna härikring var ganska omständliga och man försökte med ordensdisciplinens hjälp på augustineremiternas generalkapitel i heidelberg och via kardinalprotektornPucci, att komma åt Luther. Efter det att Luther hade blivit kallad till ett förhör inför den påvlige Legaten Cajetanus, där denne inlåtit sig i diskussion med Martin Luther, som å sin sida visat sig orubblig i sin tro och frimodighet, så befästes Luthers opposition även gentemot Påvens auktoritet.

S ommaren 1519 hade den framstående skolastikern doktor Johan Eck utmanat Luthers ämbetsbroder Andreas Karlstadt till en disputation i Leipzig, och jämväl angripit Luther, som därför även han deltog i disputationen. Det ämne som huvudsakligen kom att diskuteras mellan Eck Och Luther var påvens primat. Luther menade att påvens rätt var sprungen ur människornas värld snarare än statuerad direkt av Gud. Nu tvingades Luther på en direkt anklagelse att överväga den för kätteri tidigare avrättade Hus tankegångar. Han ryggade till en början inför jämförelsen, men medgav sedan han haft tid att närmare betänka saken, att Hus till vissa delar gett prov på äkta kristlighet. Genom samtalen i Leipzig löstes Luthers sista band till de etablerade, mänskliga auktoriteterna så att endast Bibeln kvarstod som rättesnöre.

S amtidigt med disputationen, i juni 1519, så hade Karl V med kurfurst Fredriks stöd efterträtt den bortgångne Maximilian som kejsare, och Leo X var nu inte längre beroende av Fredriks fortsatta bistånd, utan kunde med full kraft gå till angrepp mot Luther. Sommaren 1520, i åtföljd på tre av Luther utgivna reformatoriska skrifter, utfärdades en bulla, enligt vilken Luther fick 60 dagar på sig att återta sina kätterska ståndpunkter eller så skulle han och alla hans anhängare bannlysas och hans skrifter förstöras. Luthers demonstrativa svar, att åsedd av flera lärare och studenter, den 10 december 1520 bränna bullan jämte den kanoniska lagen, lät påven effektuera hotet om bannlysning. Nu hade dock Luther vunnit en så stark ställning bland humanisterna och hos folket att Fredrik kunde tvinga Karl V att på den i Worms sammankallade riksdagen år 1521, dit Martin Luther gavs fri lejd, först pröva hans sak. Här ställdes honom frågan huruvida han ville återkalla innehållet i de på stället samlade, av honom författade skrifterna. Efter en dags betänkande svarade Martin Luther genom att indela sina skrifter i tre kategorier, varav den första utgjordes av uppbyggelseskrifter, vilka inte ens av hans motståndare borde kunna tadlas, och den andra kategorin bestod av skrifter med kritik mot påvedömet och vissa fördärvliga, samtida lagar, vilka inte kunde återkallas då kritiken i allt var korrekt. Däremot medgav han att skrifterna i den tredje kategorin, dit han hänförde utfall med angrepp på enskilda personer, undantagsvis kunde ha givit prov på övertramp. Luther avkrävdes nu ett entydigt och rakt svar istället för det förra. Han svarade att han ingenting ville återkalla, som inte kunde visas strida mot Bibeln eller det sunda förståndet. Han ville under inga omständigheter tala emot sitt samvete alldenstund samvetet för honom utgjorde den närmaste länken till Gud. Det avgivna svaret upprörde kejsaren som mot slutet av riksdagen fick till stånd ett beslut om att förklara Martin Luther i rikets akt med omedelbar fängsling påbjuden varhelst denne påträffades. Beslutet innebar att Luther var förklarad fredlös och kunde attackeras och dödas av vem som helst utan rättsligt efterspel. Hans lejdebrev var dock tecknat för 21 dagar vilket gav honom ett visst skydd under hemresan.

U nder färden från riksdagen överfölls och medfördes Luther av ett par riddare som visade sig lyda under kurfurst Fredrik. Nu ställdes Martin Luther under dennes beskydd i Fredriks slott Wartburg. Ett rykte spreds ut om att Martin Luther var död, så inte minst ur synpunkten för Fredriks egen säkerhet. Det var under tiden i Wartburg som Luther författade den första delen av sin kyrkopostilla samt översatte Nya Testamentet till tyska så att envar skulle kunna ta del därutav utan att behöva behärska latin. Martin Luther kvarblev i 10 månader på slottet i Wartburg. Då hade spiritualistiska grenen av reformationsrörelsen stärkt sin ställning efter en kris. Martin Luther for mot Fredriks vilja till Wittenberg varest han ingrep för att stabilisera situationen och genom driva sina organisatoriska idéer. 1524 utbröt ett bondeuppror och Martin Luther försökte först åstadkomma förlikning. Emellertid erhöll rörelsen strax en allt våldsammare karaktär varpå han bytte fot och manade furstarna att kväsa upproret med våld, vilket också skedde. Hans tidigare så starka ställning bland allmogen försvagades märkbart genom detta händelseförlopp.

ä ktade Martin Luther en hustru, en f.d nunna av adlig familj vid namn Katarina von Bora. Det hade varit en allt fastare ståndpunkt från Luthers sida att kristenheten skulle nalkas Gud direkt och inte enbart indirekt, via prästerskapet. Mycket därav kom sig hans översättningar från latin till tyska samt hans opposition mot bruket av konstlad kultur med relikdyrkan och avlatshandel. Nu ville han alltså även medels sitt goda exempel spränga den inrättning för konstlad, prästerlig upphöjdhet som celibatet enligt hans förmenande innebar. Det är församlingen i dess helhet som förlänas sakramenten och ordet, därutinnan prästen har att ställa sig till bud för förvaltningen och förmedlingen av de givna nådemedlen. Prästens dagliga gärning bör vid sidan om predikoämbetet anses vara rest på samma principer som lekmannens. Följdaktligen skall prästen likaledes tillerkännas samma äktenskapliga friheter som lekmannen åtnjuter. Martin Luther blev nu själv i och för sin livsföring såväl gillad som hågkommen. Så samlades sedemera bl.a några av hans samtal med de många till hemmet inbjudna vännerna i en kompilation, kallad Luthers Bordssamtal.

M artin Luther bedrev alltjämt sitt arbete på översättandet av Bibeln vilket tidigare hade begynts i Wartburg. Den kompletta översättningen utkom år 1534. Dessförinnan hade Luther författat den större och den mindre katekesen, vilka skrifter var avsedda att stödja religionsundervisningen. Den stora katekesen, utgiven 1529, var tillägnad präster och lärare, medan den lilla katekesen såsom lättillgängligt läromedel skulle underlätta barnens undervisande i hem och skola. En ny antikatolsk skrift kallad de Schmalkaldiska artiklarna, utgavs 1538.

L uthers fiender hade till följd av de religiösa och politiska förvecklingarna aldrig kunnat komma åt honom men de evangeliska låg vid tiden för riksdagen i Augsburg 1930, vilken hade utlysts av kejsaren för att ta upp religionsfrågan, alltfort i strid med sina motståndare. Själv kunde Luther till följd av den tidigare aktförklaringen inte infinna sig. Den augsburgska bekännelsen, som i sin slutgiltiga form var undertecknad av ett antal furstar och riksstäder, och vilken var utarbetad av en man vid namn Melanchton, innebar en vädjan till kejsaren. Man underströk att den kristna läran, såsom den förkunnades av reformisterna, var i samklang med kyrkans ursprungliga beskaffenhet. Denna bekännelse, skriven på ett mycket komprimissvilligt och skickligt sätt, gjorde ett djupt intryck på de flesta närvarande då den i juni den 25, 1530, framlades för kejsaren. Wormsediktet förhalades med ytterligare sju månader. De lutheranska anhängare sammanträdde nu i Schmalkalden där man beslöt om ett förbund för ömsesidigt försvar emot var och en som hotade deras sak. Denna sammanslutning och ytterligare komplikationer utomlands tvingade kejsaren att lägga konflikten på is.

M artin Luthers fysiska hälsa började såsmåningom att svikta. Han drabbades av njursten, hjärtbesvär och problem med magen, varför hans litterära produktivitet sjönk. 1539 drabbades hans hustru Katarina av missfall och Luther spenderade mycket tid vid sidan om hennes bädd. Den 20 september 1542 avled dottern Magdalena och Luther drabbades av depression. Den sista tiden av Martin Luthers liv innebar svåra personliga motgångar och ohälsa för Luther. Han dog den 18 februari 1546 i Eisleben.

   Kåre Andersson