Medför ett djupgående intresse för minnets funktion, för pedagogikens rätta natur och för systematik såsom psykologiskt instrument.
 
1) minne
2) systematik
3) pedagogik

Nuet är en produkt av medvetandet - inte av hjärnan. I hjärnan försiggår oavlåtligen en hel massa neural verksamhet, allt i tusen kontinuiteter utan klimax. Vad av allt detta förlänas relevans ur upplevelsesynpunkt? - De aktiviteter som tilldrar sig nu? Då frågar jag - vad i hela världen proklamerar detta nu, om inte medvetandet, således upplevelsesubjektet själv? Svaret är givet - det finns inget annat; det finns inget alternativ till medvetandet självt för denna sak!!! 

Detta måste man komma ihåg då man har att göra med hjärnan. Därför avhandlas hjärnan såsom ett medel medan medvetandet avhandlas under mål, d.v.s betraktad såsom mål. Likväl är den mänskliga hjärnan något oerhört betydelsefullt för ett korrekt system. Hjärnan är minst via "som om" dessutom av oerhörd betydelse för upplevelseinnehållet. Förefintlighet över huvud taget kan inte med bestämdhet sägas vara beroende av hjärnan. Man upplever visserligen ett upplevt avbrott i den subjektiva tiden som spegling i den objektiva exempelvis vid medvetslöshet. Den subjektiva tiden som sådan är ju likväl inte att diskutera då den inte är för handen och därför i någon mening för sig kontinuerlig då den är för handen. Uppvaknandets tid utgör omedelbar fortsättning på insomnandets tid. 

För hjärnans vidkommande är minnet av överväldigande betydelse, vilket även kan utsägas för upplevandets innehåll. Större delen av vad man upplever utgöres av återerinringar eller associationer med sådana på kommando från omedelbara intryck. Ur upplevelsesynpunkt kan det tyckas vara utan betydelse huruvida en viss förnimmelse är objektivt påkallad av omedelbara intryck eller om den härflyter från en tolkat inre mekanism. De olika utvecklingscirklarna vilka fångar individen låter emellertid förmärka att aktsamhet på konkreta förnimmelser är en del av ett lyckosamt förhållningssätt, därjämte abstraktioner allenast har att bispringa en som redskap. 

Abstraktionerna skall verka som hämsko på upplevelsen av kaos och grundlägga rätt omgivning däri goda konkretioner och god "hjärnmässighet" erhålles. Man mår bra av att uppleva sig förstå omgivningen. Man mår bra av att anpassa sitt uppmötande av omvärlden efter hjärnans sätt att fungera. Systematik, pedagogik och aktsamhet på minnet sätt att fungera är fundamentala delar i en sådan anpassning. Dessutom är objektivt räknat varje verksamhet som skall utövas i konkurrens med andra verksamheter, betjänt av att man yrkar på stora hänsyn till hjärnan. En människa arbetar mycket effektivt om vad hon sysslar med är omstrukturerat och prioriterat för att kunna förstås och bearbetas av hennes hjärna.