1) Imperialistisk systematik! 

2) Reduktiv systematik! 

3) Skapande, exakt systematik. 

All god civilisatorisk systematik bör vara anlagd så att den dels utgår från ett litet område, helst i någon mening en punkt, därifrån systemet ledas ut till sin fulla omfattning. Vidare bör eventuella prioriteter eller sannolikheter tagas med i beräkningen. Den rätta prioriteten för ett generellt system som omfattar förslag och lösningar vilka delvis avser människotillvänd teknik, mer perifer teknik, utvecklande av ny systematik och kommunikationer ger högre poäng åt de människotillvända förslagen och lösningarna, emedan människan aldrig kan rationaliseras bort. Systemutbyggnad med hållpunkt i oavvisligt, mänskligt sätt att fungera på, bör prioriteras högt. 

Systematik tolkas i en snäv betydelse som läran om vetenskapligt ordnad framställning i avdelningar, underavdelningar och klasser. Dock fattas systematiken vidare såsom vårt främsta redskap för civilisation över huvud taget, vilket således tar hänsyn till hjärnans och minnets sätt att fungera, till människors sätt att kommunicera och förhålla sig till omgivningen, samt till sinnenas funktioner med syn och hörsel i främsta rummet. Synsinnet är intressant såtillvida att vi däri har en snabb funktion för successiv konsentrationsavlösning. Just känslan av överblickbarhet är gemensam får flertalet former av god systematik. 

I sin mer vittfattade form vidrör systematiken även discipliner som logistik, vilken är synnerligen intressant då villkoren för människans utvecklande av redskap medels redskap skärskådas. Här öppnar sig goda möjligheter till investeringstillvänd modellering. Just där de konkreta disciplinerna ställes i betraktande står det extra klart att all systematik måste börja med ett stort mått av abstraktion för att först sedan, då enskildheterna kan skönjas, sedan handfast övergå till mer robusta reglementen. 

Det är av vikt att den som utgjuter sig över samhällets och världens elände verkligen förstår att systematik är den enda vägen till lycka. Systematiken måste uppställas på andliga premisser och enligt lyckans premisser. Den är som sådan bara ett redskap, men likväl ett redskap utan vilket inget hopp om en bredare front i framåtskridandet mot en bättre värld med rätta kan näras. Vi kan se oss ikring och betrakta det välstånd som allaredan är förhärskande. Många brister finnes förvisso häri, men de poänger som vårt samhälle idag har står just att finna i lyckosamma sammanträffanden mellan bra mål och bra systematik. Även målen uppställes lämpligen med någon systematisk föresats i beaktande, på vad sätt vi redan i det abstrakta sannerligen erhåller vårt redskap för utvecklande av redskap.

Även för den enskilde är ett systematiskt förhållningssätt bra mycket säkrare då lycka eftersträvas än vad det är med flum och planlöst sökande. Många flummare föraktar allt vad systematik heter, men faktum är att också villkoren för någorlunda gott flum befordras av en iordningsställd omgivning. Individens bearbetande av sig själv måste gå hand i hand med ett utåtriktat formande. Man är skyldig sig själv att jämte sökandet inåt även söka de rätta omgivningarna.