Medför ett djupgående intresse för det fysiska välbefinnandets villkor.
Vidare indelning:

1) rekreation
2) övning
3) smärta

I någon motsvarighet till hur medvetendet inte fortvarar oberoende av hjärnan så står hjärnan inte fri från kroppen. Det finns många tumregler, som kan uppställas för det fysiska välmåendets räkning, vilka även är oundgängligen förbundna med upplevelsen av välbefinnande i största allmänhet. Nu utgör tumregler i allmänhet ett förenklat förhållningssätt, men det är i alla fall klart hurusom prioriteringen som sådan med kropp jämte hjärna och världens grund såsom ypperliga fokus för valda medel, kan hävdas mot varje rimlig invändning. 

Det finns oerhörda mängder information om kroppen tillgänglig i öppen dager för var och en som väljer att söka efter sådan. Problemet är dels att människor inte söker den information som finns, men dels förefaller det som om folk inte heller effektuerar de kunskaper som de en gång förvärvat så att dessa kan omsättas i välmående. Det finns en speciell komplikation som emanerar från det faktum att människan har danats under evolutionära betingelser därunder fysisk lättja och sinne för fet har mat varit gynnsamma på ett sätt som inte längre gäller för det moderna samhället. Således måste man för att vårda sin kropp först övervinna ett visst, psykologiskt motstånd. Också balansen mellan kortsiktigt välmående och långsiktigt välmående är komplicerad. Envar är bekant med träningens optimala verkan på kroppen, varigenom en belastning ger som resultat att kroppen garderar sig mot förnyad påfrestning av samma art. Kontrollerad träning är tillsammans med riktig näringstillförsel ett mycket effektivt sätt för att komma i harmoni med sig själv. 

Empiriskt förefinnes belägg för att 12 minuters konditionsträning under 80% av ens maxpuls per dag är tämligen optimalt ur synpunkten för högt utbyte mot en liten ansträngning. Ökar man träningskvantiteten så ernår man givetvis en snabbare förbättring av konditionen och i förlängningen en bättre jämviktsnivå, men då har redan utbytet per tränad tidsenhet sjunkit. I alla händelser finnes här kritiska hållpunkter att modifiera sitt individuella val med referens till. Man vet att en genomsnittlig muskel utvecklas om den spännes hårt 6 gånger per dag. Också här når man en jämvikt. Dylik träning ger inga toppresultat men säger likväl något om beroendet mellan utbyte och insats.

Också förhållningssättet visavi rekreation kan vara mer eller mindre gynnsamt för hälsan. Detta giller inte minst underavdelningen kost och näringsbalans. Men det visar sig också att den civiliserade människan inte känner betingelserna för en god nattsömn och för helande återhämtning i allmänhet. Såsom så ofta då det gäller kategorisering sammanflyter här olika discipliner. Plykisk balans inverkar naturligtvis på förmågan att koppla av. Men kom ihåg att uppställda schema är ett fraktalt tema. För varje liten del återfinnes helheten benäget igen. Även flertalet metoder kan stämmas av i balans enligt när?, hur? och vad? 

Till sist är smärtan en nödvändig delprioritering. Smärta är kroppens sätt att berätta att allt inte står rätt till. Redan här har man en anledning att uppmärksamma smärtan. Men vidare kommer man med ökande smärtgrad såsmåningom till en nivå som kväser reflektionen. Smärta kan i en yttersta mening sägas förutsätta specifik aspekt. En ökad kontroll över aspekterna och rörelse emot att- tillvaro såsom ytterlighet, ställd emot specifik förevaro, låter en därför reducera dess betydelse. För lekmannen är dock smärtan på detta sätt ytterligt svårhanterlig. Sambandet mellan högre nivellering och ökat oberoende gentemot smärta är därför många gånger svårt att följa under ett enskilt liv.