1) Vila
2) Kost
3) Flödessystem och balanser

Rekreation står många gånger i viss motsatsställning till viljan. Man har under lång tid strävat och späkt sig för att ernå vissa framgångar. Så måste man då emellanåt koppla bort alltihop för att inte bränna ut sig. Tanken på rekreation förlänar lätt en meditativ vinkling åt föreställandet, men utan varje spår av målmedvetenhet och sekundärt syfte. Då man under rekreation uppställer punkter som kost och flödessystem så har man i detsamma inbegripit ett element av återuppbyggnad, av rehabilitering. Enkel vila medför att kroppens egna system för självläkning gives tillfälle att ställa till rätta vad de viljedrivna aktiviteterna brutit och kullkastat. Men den enkla vilan är i sig inte nog, försåvitt inte kroppens näringsbas och balanser låter kroppen finna materialet för det saknade, samt vägarna tillbaka till rätt ömsesidighet i vad det anbelangar fysiska och psykiska cykler.

En sak som spelar roll för rekreationens systematik är dess periodicitet. Vissa människor inbillar sig visserligen att det bästa livet vore att framleva under evig "rekreation". I fall detta hade varit önskvärt hade förmodligen också begreppet först måst definieras om, eller så åsyftar man med nödvändighet att- tillvaron som beroendefri existens varest viljan allaredan har fjärmats och smärta och håglöshet fått vika för alternativitetens indifferens. 

Det finnes kort periodicitet för rekreation samt lång periodicitet. Den korta periodiciteten kan först syfta på rasterna under en vanlig arbetsdag, vilka skänker lindring, avspänning och omväxling, sedan kan förnämligen nattsömnen åsyftas. Lång periodicitet kan väcka tanken på veckohelgerna, vidare på lov och semester. 

I viss utsträckning har människans rekreation i det civilicerade samhället redan optimerats. Var och en har slagits för sina minimibehov och gruppen har värnat konsensus. All verksamhet i ett mänskligt samhälle är med säkerhet betjänt av anpassning efter människans sätt att fungera.