Smärta är fenomen som i subjektiv mening är lätt att förstå, detta medan den objektiva förklaringen är mer komplicerad. Inte desto mindre finns det mycket kunskap på området, kunskap som det åligger var och en med visioner om ett system för lycka att komprimera och katalogisera. 

Man kan slå fast att smärtan ur synpunkten för individens fysiska överlevnad vanligen tjänar ett viktigt syfte, nämligen att omtala en eskalerande skadeprocess eller skada av något slag.  Härigenom undvikes ytterligare skada. Således kan man tala om nytta så länge som:

a) Smärtan är proportionell mot skadeförloppet eller skaderisken.
b) Det står i individens makt att genom anpassat beteende avvärja hotande skada.

Dessa villkor är långt ifrån alltid uppfyllda. I den betydelsen så förlorar då smärtan sin mening. Det är heller inte korrekt att generellt tala om nödvändigheten av härdning. Sådan smärthärdning innebär för det mesta på lång sikt inte en minskad smärtsensation, men blott en ökad förmåga att utåt visa en upp en förhållandevis obekymrad min. En obekymrad min kan på sin höjd ha någon betydelse på en låg ladlyllo. I alla andra andliga hänseenden stammar smärtfrihet som sådan ut närmandet till den tillvaropol som låter distinktionerna mellan olika kvalitéer suddas ut, med andra ord att-tillvaron. Man når dithän genom att höja nivån på sin ladlyllo och genom nedtrappning av viljan parallellt med variabilitetsbehovet. Ur synpunkten för sensationen som sådan visar forskningen på många fall där dramatisk smärta istället sänker den fysiska smärttröskeln. I så fall borde det tydligt utredas vad som är bra härdning och vad som är dålig, i vilken bemärkelse idén om smärtans betydelse för härdningen som sådan bortfaller. Härdning sorterar under övning.

Om man nu talar om smärta i en fysisk bemärkelse gör man rätt i att hålla distinktionen mot anden oanfrätt. De andliga vägarna till smärtreducering kan därmed avhandlas för sig, medan vi här betraktar den fysiska smärtreduceringen, då denna är befogad. 

Likväl har de metoder vilka syftar till relativt snabb lindring genom tanke, förhållningssätt och avslappning, en huvudsaklig fysisk tillämpning. Dessa metoder riktar udden enbart mot viss smärta och bör därför studeras jämte droger och mediciner. Stundom går dessa metoder i gränslandet till anden genom att förläna (patienten) en känsla av kontroll. Man nyttjar således meditation, hypnos och biofeedback. Placeboeffekten kan också placeras in i detta sammanhang.

Av metoder ser vi vidare: 

a) Akupunktur

b) Lokal, elektrisk stimulering

c) Central, elektrisk stimulering

d) Kirurgiskt avskärande av smärtnerver

e) Droger (analgetika)