2) logik

3) empirik

Naturvetenskap innebär att man istället för att förkasta all kunskap som står utan subjektivt giltig grund, accepterar kommunikationen som bas för utfärdade sanningar. Alltså erhåller man rätten att nyttja objektiva modeller. 

Ett tragiskt tillkortakommande för populärvetenskapen är att man i och med antagandet av objektivitet har skjutit ifrån sig sådan vetenskap som betraktar generell subjektivitet, d.v.s andlighet. Men framtidens paradigmskifte ligger just i den tvärvetenskapliga ansträngning som låter föra subjektivitet och objektivitet i samklang med varandra.

Icke desto mindre utgör redan dagens naturvetenskap ett under av ordning och ett monument över människans nyfikenhet på världen. Kemin med periodiska systemet, strukturklasserna och fattningsmodellerna, fysiken med återfallandet på det yttersta och elementära, samt dess betydelser för upplevda klasser, astronomin, geologin och biologin då evolutionsträdet klassas, analyseras och kartläggs som arter, underarter, raser och kön; allt detta är stolta yttringar av civilisatorisk medvetenhet och ett individens ansvarstagande inför kollektivet.

Naturvetenskapen arbetar med hypoteser vilka sedemera kompletteras, förfinas eller utbytes. Såsmåningom kommer kollektivet till en gemensam känsla av visshet varpå idéer om yttersta verkningssätt, naturlagar, manifesteras i formler och satser. Naturvetenskapens begynnelse står att finna i våra vardagliga iakttagelser angående världens sätt att fungera. Du iakttager hurusom ett glas spricker om man häller hett vatten på det och du vet att insekter vanligtvis har kroppar som är indelade i segment. När man sedemera kommer till ett införställande av iakttagelserna i ett sammanhang där man förmår skåda in i mekanismerna för orsak och verkan så har man också anammat ett vetenskapligt förhållningssätt. Uppenbarligen skall inte varje vetenskapligt påstående betraktas som en sanning, utan endast som en hållpunkt för vår officiella förståelse av fenomenen. Detta sagt utan att förneka det faktum att somliga vetenskapliga påståenden enligt givna definitioner är i det närmaste orubbliga, oavsett hur långt vi ytterligare vidgar kunnandet. 

Man använder sig av logik för att på så vis låta naturen försonas med tänkandet. Logiken är i det mänskliga tänkandet evolutionärt formad för att låta oss beskriva naturen. Den framställer en hypotes jämte ett antal premisser. Logiken är ett medel för systematiken liksom systematiken till del är ett medel för naturvetenskap. 

Många entusiastiska alternativvetenskapare tror järnhårt på att människan inom kort kommer att uptäcka ett pärlband av nya krafter och energier. Man menar att ju minsann det fanns en tid då människan inte heller förfäktade elektriciteten. Ja- kanske! Men visst har elektricitet varit känt såsom åska och statisk laddning i päls, liksom gravitationen var känd innan Newton uppställde någon slags ramverk för dess verkan. Svårigheten brukar snarare vara att tolka sådant som var och en kan se. Kanske finns det lagar för hur lika skall ge lika parallellt med de mer odiskutabla naturlagarna. Uppenbarligen kan ju många saker förklaras utifrån andra förhållanden, medan helheten som sådan aldrig kan förklaras. Sannolikt kan mer av helheten fogas in i relationer enligt allmänna regler som rör "lika ger lika" och "verkligt" återfödande av psykologiskt förhållningssätt, i alla fall i det subjektiva. Exempelvis kan man fråga sig hur det förhåller sig med viljans frihet. De filosofer som har dryftat viljans frihet har hela tiden frågat hur upplevelsen därav kan vara förenlig med naturlagarnas allt penetrerande allenarådande. Men upplevelsen är ju primär, medan de tolkningar man gör sig av upplevelser är aspektberoende. Världen kan som helhet alltså inte förklaras, också i det att regellöshet, slump, inflödar i den via olika kanaler. Kanske stödjer betydelsen av detta inflöde fri vilja och parallellverkan i någon utsträckning. Högst sannolikt. 

För att kunna avslöja dessa samband måste vi börja undersöka meditationers stabilitet, den subjektiva tidsupplevelsens beroende av ansträngning, stress, uttråkning och engagemang och de mer perifera fysikaliska fenomenens beroende av klara omständigheter. Mäsk väl att detta måste göras systematiskt med någon slags kontinuitet och kvantitativ idé i bakhuvudet. Vi vet att statistiken stödjer fenomenet ESP m.m. Statistiken borde också kunna användas för att utröna korrellationer mellan avstånd, känsloläge och fysiska storheter. Kanske förändras en människas förmåga då man sitter i ett magnetfält? Vem vet utan att ha provat? Kanske är människor som presterar bra på IQ-test stundtals bra tankeläsare. Kanske kan tanken kontrollera mer av ett fenomen som förhåller sig närmare till kvantslump än till sådan slump vilket skulle kunna kontrolleras närmare i långa kedjor av orsak och verkan?