Den eviga tidsskalan kan i någon mening sägas vara en deskriptiv storhet. Betraktelse av fenomen sker likväl aldrig utan vad som i objektiv mening med världen som förelaga och finaluppfattningen eller intrycket som efterlaga, kan sägas vara ett inslag av tolkning. Självfallet kan man då låta sig inspireras av en viss prioritetsgrund eller vissa framhävda proportioner i en åskådning. 

Vi är mitt inne i en fraktal form av systematik där helheten kan sägas vara upprepad i delarna. I abstrakt mening kan också ett tidsskeende beskrivas oberoende av längd såsom en inledning, en fortsättning och en avslutning. Ofta rör man sig härvid med konkretiserade abstraktioner och tänker sig att såväl inledningen som avslutningen har en viss, diffus utsträckning. 

Vidare avser ju alltid tidsskalan vissa storheter som skall beskrivas. Valet av dessa storheter kan sägas vara oberoende av tiden som sådan, även om tidsskalan för överblickbarhetens skull i motsats härtill med nödvändighet måste uppställas jämte storheterna. Subkategorierna utgör en fingervisning om såväl ytterligare bestämning av tidsskalan och därutöver de betraktade storheterna, vilka redan i och med utsägandet av betraktelsen såsom "evig" först till arten har inriktats och antytts. Även begreppet evighet är relativt, såtillvida att ingen evighet är oberoende av betraktaren. En subjektiv evighet tycks ur individens synvinkel sträcka sig in i fostertidens diffusitet, ehuru personlig tid sällan omtalas som evighet och dessutom lämpligen hålles som en exklusiv klass. Men även då man talar om objektiv evighet kan man befatta sig med kollektiv subjektivism och en mänsklig tidsskala. Detta är så mycket fruktbarare då dessutom detaljträdet för dessa beskrivningar knappast inrymmes under en bredare tidsskala utan att bryta med sin omfattning. Universums tidsskala kunde i modern, vetenskaplig mening sägas börja med "the big bang". Som lösning på problemet med tiden före detta tillstånd anges ofta att villkoren för denna händelse var så extrema att även tid och rum påverkades. Men om tid kan förflyta efter, så varför inte före? Och hur tedde sig egentligen rymden i övrigt då materien var samlad i en enda hop? 

Det är uppenbart att allt detta är objektiva spekulationer. Därför är också prioriteten lägre och befattandet med fenomenen en eftergift till vad som avhandlas i allmänhet, för att i systematiken ernå en förbindelselänk härtill.