1)
Andlig tidsskala
2)
Universums tidsskala
3)
Mänsklighetens tidsskala
Den eviga
tidsskalan kan i någon mening sägas vara en deskriptiv storhet.
Betraktelse av fenomen sker likväl aldrig utan vad som i objektiv
mening med världen som förelaga och finaluppfattningen eller
intrycket som efterlaga, kan sägas vara ett inslag av tolkning. Självfallet
kan man då låta sig inspireras av en viss prioritetsgrund eller
vissa framhävda proportioner i en åskådning.
Vi är
mitt inne i en fraktal form av systematik där helheten kan sägas
vara upprepad i delarna. I abstrakt mening kan också ett tidsskeende
beskrivas oberoende av längd såsom en inledning, en fortsättning
och en avslutning. Ofta rör man sig härvid med konkretiserade
abstraktioner och tänker sig att såväl inledningen som
avslutningen har en viss, diffus utsträckning.
Vidare avser
ju alltid tidsskalan vissa storheter som skall beskrivas. Valet av dessa
storheter kan sägas vara oberoende av tiden som sådan, även
om tidsskalan för överblickbarhetens skull i motsats härtill
med nödvändighet måste uppställas jämte storheterna.
Subkategorierna utgör en fingervisning om såväl ytterligare
bestämning av tidsskalan och därutöver de betraktade storheterna,
vilka redan i och med utsägandet av betraktelsen såsom "evig"
först till arten har inriktats och antytts. Även begreppet evighet
är relativt, såtillvida att ingen evighet är oberoende
av betraktaren. En subjektiv evighet tycks ur individens synvinkel sträcka
sig in i fostertidens diffusitet, ehuru personlig tid sällan omtalas
som evighet och dessutom lämpligen hålles som en exklusiv klass.
Men även då man talar om objektiv evighet kan man befatta sig
med kollektiv subjektivism och en mänsklig tidsskala. Detta är
så mycket fruktbarare då dessutom detaljträdet för
dessa beskrivningar knappast inrymmes under en bredare tidsskala utan att
bryta med sin omfattning. Universums tidsskala kunde i modern, vetenskaplig
mening sägas börja med "the big bang". Som lösning på
problemet med tiden före detta tillstånd anges ofta att villkoren
för denna händelse var så extrema att även tid och
rum påverkades. Men om tid kan förflyta efter, så varför
inte före? Och hur tedde sig egentligen rymden i övrigt då
materien var samlad i en enda hop?
Det är
uppenbart att allt detta är objektiva spekulationer. Därför
är också prioriteten lägre och befattandet med fenomenen
en eftergift till vad som avhandlas i allmänhet, för att i systematiken
ernå en förbindelselänk härtill.
|