1) Energi
2) Åldrandehastighet D(t)
3) Sanningsstadier - grader ladlyllo

Varför förväntar jag mig ej ett intet efter döden?

Dels enär själens somatiska avhängighet har anträffats gällande belägenhet och specifik beskaffenhet och att kontinuiteten i dess subjekthistoriska uppkomst ej gott kopplar an till befintlighet över huvud, men bättre till den den del av ens specifika beskaffenhet vilken minnet införställer. Minnet kan förklaringsmässigt länkas till helt biokemiska naturer, upplevandet ej! Fallet medvetslöshet utgör en objektiv minneslakun, ej ett avbrott i den subjektiva kontinuiteten som förefintlighet över huvud taget. Visserligen kan det gångna upplevandet sägas vara en produkt av minnet i nuet, men föreställningen om upplevande i det förgångna och framöver däruppå, skall likväl inte uteslutande tänkas vara det, alldenstund den förnuftsligt refererar till sådan befintlighet över huvud som nuet självt uppvisar. 

Dels därför att även subjektupplevelsen via îsom omî företer likhet med andras förmenta subjektupplevelser. Denna likhet kan inte förväntas göra halt inför s.k nära döden uppevelser, dem som litteraturen så rikligt redogör för. 

Min belägenhet i kroppen står ur en från medvetandet utgående kausalitet. Upplevelsen tillhandahåller inte en orientering 10 år tillbaka i tiden, så som fallet förvisso kunde ha varit om enbart hjärnan förelåg som förutsättning för nuet, men en kontinuerlig uppgradering av ett upplevt nu. Således kan medvetandet genom kausalitet sägas vara bunden av dess bundenhet vid hjärnan för ett tolkat ögonblick sedan, sammaledes som ett objekt genom kausaliteten kan sägas vara därför att det var för ett ögonblick sedan. 

När man betraktar meditativa objekt ser man att det finns stabila och instabila objekt. Man kan dra paraleller till betraktelsen av symmetri i molekylernas värld. Viss symmetri är stabil, annan inte. Då det gäller meditationer måste man för att utreda stabiliteten gå metodiskt till väga och uppbygga sina konklusioner på empirik. Livet kan sägas vara en viss, sluten meditation av viss stabilitet. Precis som en molekyls eller en meditations symmetri (ordning) kan brytas av antingen låg vilja (spontant, tvingande brytande) eller hög vilja (över parallellverkan, yttre påverkan eller beslut), så kan medvetandets kausala linje enligt en viss meditation antingen brytan spontant eller via parallellverkan. Den höga viljan verkar alltid via låg vilja. Därför är låg vilja alltid med i brytandet av ett tillstånd.

Döden utgör helt visst ett avbrott i medvetandets kausala succession åtvid hjärnans biokemiska processer. Den är liktydig med låg, tvingande viljas ändande av den specifika meditation som ett enskilt liv utgör. 

Man kan fråga sig vad som då sammanbinder olika liv (vitt tolkat begrepp)? Svaret är att all förevaro förutsätter subjekt. Subjektet är i en yttersta mening alltid det samma. Detta vore likväl betydelselöst om det inte förelåg en koppling mellan olika meditationer genom hög vilja, d.v.s genom parallellverkan. Om ett meditativt objekt vore onåbart för all yttre vilja så skulle meditationen aldrig kunna brytas. Meditationen brytes genom hög viljas inverkan på objektet. Alla meditationer existerar i nivåer. Så är exempelvis meditationen på ett objekt underställd livets meditation. Livets meditation sorterar sannolikt i första hand under diverse vaga kontinuiteter. 

För att fastställa den andliga åldern finnes ett antal metoder tillgängliga.