1) Världens skapelse och fortvaro
2) Solsystemets uppkomst och fortvaro
3) Livets uppkomst och fortvaro

I dessa perspektiv kan irreversibelitet och entropi sägas vara två fundamentala begrepp. Via frågan "när" nalkas vi alltså ett nedtrappat fokus; en utplaning för att via systematiken vidröra samt fatta om det objektiva. Vi kan se att objektiva modeller låter oss förutse beteenden hos objekt i framtiden och inför närmare betraktande. Ändå bör man komma ihåg att universums oändlighet och historia inte är meningsfulla begrepp i varje ladlyllo. Begreppen är meningsfulla endast för förståelsen av det i och reducerade distanser alltmera betydelsefulla kontinuum vari subjektet uppmöter objekten. Med hjälp av ytterligheterna uppställer man de modeller som bibringar så kallad förståelse av fenomenet. 

Då vetenskapen modellerar universums uppkomst uppställer man begreppet "den stora smällen", vilken skulle förklara varför universums galaxer generellt är stadda i fjärmande från varandra. Enligt teorin utgår all materia och all energi i dagens iakttagbara universum från vad som för 5, 04 miljarder år sedan utslungades från en enda överhettad massanhopning. Formeln för denna massanhopnings temperatur som funktion av universums ålder, angivet med the big bang som 0- referens, skulle vara 15000000000°(Kelvin)/*(åldern(sekunder)) där * anger kvadratroten. Således är "födelsemomentet" omätbart, medan temperaturen 5 minuter efter bangen skulle ha varit 870 miljoner grader, temperaturen efter ett år 2,7 miljoner grader et.c. 

Modellen är en naturlig förklaring på galaxavståndens expansion. Expansionen kan iakttagas som rödförskjutning hos strålningen från objekten. Galaxer på större avstånd från vintergatan avlägsnar sig med hastigheter som är proportionellt större än närmre galaxers. Med Hubble har man kunnat detektera ljus från galaxer vilka avlägsnar sig med nära ljusets hastighet. Vad som därvid förbluffade astronomerna var att fullt utvecklade galaxer, istället för protogalaxiska formationer eller något enligt teorin än ursprungligare, kom att avteckna sig på plåtarna. I och för sig ger rödförskjutningen endast en siffra på hastighetskomponentet rakt ifrån iakttagaren. Det hade varit ett intressant komplement att detektera rödföskjutningen hos ljus som avböjts av gravitationen hos ett mörkt objekt med stor massa för att s.a.s mäta från hållet för dess hastighetsvektor, eventuellt med korrektion för relativistiska effekter. 

Vetenskapen om de olika himlakropparnas uppkomst går under beteckningen kosmogoni. Beräkningarna av universums ålder med hållpunkt i universums expansion stöds av de beräkningar man har kunnat göra med hållpunkt i förefintliga, radioaktiva ämnens grad av sönderfall. Det är dock rimligt att anta att fysikerna som mäter på radioaktivitet genom dominerande flöden i universum har erhållit prover från ett relativt begränsat skapelseområde vilket inte behöver vara identiskt med födelseområdet för all annan materia. 

Det kan vidare, bl.a ur synpunkten för universums framtid, diskuteras huruvida uppkomst av ny materia är möjlig i oerhört små kvantiteter/ volym rymd. I och med regellöshetens inkommande från dimensionernas ytterligheter vore så närmast att förvänta sig.