| Då
det gäller den personliga nivelleringens tidsskala så kan man
lite pragmatiskt indela den i tre sektioner, varav den första syftar
på ett inledande stadium i utvecklingen, den andra ett mellanstadium
och den sista ett mer högnivellerat stadium:
1)
Inledande förhållningssätt
2)
Uppföljande förhållningssätt
3)
Högnivelleringens renodlande
I en kontinuitet
där möjligen en huvudpart först avverkas för att sedan
till mindre del restera, lägger den klart seende människan an
på moral och kreativitet ovan intelligensen. Intelligensen är
dessa storheter förutan lika lite värdefull som en kalkylators
räknekapacitet utan någon som knappar in rätt uppgifter.
Man strävar
efter introspektiv insikt, ty utan sådan finns det inga utsikter
att verka pådrivande för en förändring av tillstånden
till det bättre. I allmänhet är den introspektiva insikten
dålig hos människor. De känner till vissa uppenbara vanor
och böjelser hos sig själva, men saknar kännedom om hur
idéferment vid sidan av de dagliga spåren skulle kunna påverka
förhållningssättet. De frågar aldrig efter vad de
skulle kunna vilja, endast efter vad de under vanans och lätthetens
ledstjärna för ögonblicket åstundar. De tror sig fria
från abtraktionernas slaveri och reagerar ändå reflexmässigt
på ett stort antal ord. De tror sig vara människoälskare,
men är det i själva verket bara förutsatt att etiketterna
på de betraktade medmänniskorna är de rätta.
Från
ett tillstånd av villrådighet bör man därför
först sträva efter att befria sig från abstraktionernas
förtryck. Ord skall endast vara tillfälliga medel för minne,
kommunikation och systematik, men i den vardagliga bemärkelsen ingenting
därutöver. Man når genom lugn och stabilitet en upplevandets
fasta plattform. Därefter kan man låta beslutsamhetens vrede
inverka på de egna begränsningarna. Man erhåller härvid
kraft att pröva sin egen modifierade vilja i linje med olika rikningar.
Metoderna
för att objektivt försöka närma sig ett lämpligt
mätande av nivelleringen drar lämpligen nytta av typiska korrelationer
som ändå i någon mening sammanhänger med tillbörlighetens
natur. Om man konstruerar en test som på ett plan mäter och
återkopplar intelligibel prestation så kan man på ett
antal andra plan passa på att mäta egenskaper som chanstagande,
nyckfullhet, uttråkning, överreaktioner, nyfikenhet och envishet.
Man kan även försöka inrikta en mätning på individens
tidsupplevelse för någon kvantitet.
|