1) Världsekonomi
2) Företagande
3) Privatekonomi

Ekonomin är en av dessa ämnesområden där den framgång man röner härspringer från vilka modeller man håller sig med för att beskriva vissa objektiva sammanhang. Till del så skulle modellerna man väljer kunna sägas vara självförverkligande. Detta gäller dock bara i ett världsperspektiv och om modellerna delas av många andra, antingen för att man själv är en tung, ekonomisk röst och förmår dra med sig andra, eller också därför att man dansar med flocken. 

I mindre sammanhang har man likväl att välja värdegrunden för diverse objekt. En affär föres till slut därför att två parter båda tycker sig tjäna något därpå, den ene ofta genom att bli av med något, den andre i det att vederbörande får detsamma i sin ägo. Man skall komma ihåg att outlösta pengar inte medför förbruktning av någon resurs. Det är exempelvis befängt att störa sig på någon, bara därför att vederbörande har mycket pengar. Vad man däremot med rätta kan låta sig störas av är då pengar användes på ett oriktigt sätt så att egentliga resurser förbrukas till ingen nytta eller så att rytmik och balans i den samhälleliga konstruktionen störes. Pengarna är verkligen nyckeln till ekonomin. Pengabegreppet är nödvändigt för all kvantifiering och systematisering av hushållandet inom en enhet. Det kan ingalunda vara ett gott mål att i det andligen högnivellerade samhället söka avskaffa bra systematiska redskap; tvärtom bör de goda systemen inskärpas under det att man inriktar sig på utdanandet av nya system.

Man kan likväl konstatera att de ekonomiska modellerna ofta är partiellt felaktiga och emellanåt rentav farliga. Stundom behandlas faktiska tillgångar under samma tak som pengarna så att ökad tillgång på viss råvara exempelvis jämställes med "mer pengar i handen" utan tanke på att råvaran som sådan är en faktisk resurs. Det är en genomgående skevhet med flertalet defekta modeller att de inte s.a.s sätter upp gränser för den egna modellens tillämplighet, på vad sätt just distinktionen mellan faktiska tillgångar och pengar i något viktigt avseende går förlorad. Nu kan man visserligen säga att även de faktiska tillgångarna känns faktiska av samma anledning som ger pengar ett värde, d.v.s därför att man i en viss miljö kan använda dem till något. Om också detta i inskränkt bemärkelse är korrekt så kan man i en viss typ av åsyftat samhälle ändå standardisera en fakticitet, eller en stabilitet, uppställd sammalunda som enligt ordningen för idéprioritering, det vill säga inifrån och ut. Vissa typer av mänskligt beroendeförhållanden gentemot en produkt går via färre led än andra. Ett bra samhälle bör inte med kollektivets beroenden fjärma sig alltför långt från individens beroenden. Rent spontant känner man att det är mer "luft" i värdet på ett gammalt frimärke av sällsynt typ än vad det är i några hundra kubikmeter spannmål. (Fastän det förstås egentligen är mer luft i spannmålshögen.) Ett bra ekonomiskt system bör erbjuda någon slags uttryckmöjlighet för sådana spontana överslag.

Det är som sagt notabelt i vilken grad ekonomin låter sig påverkas at kulturen. Vi kan även se att nya ekonomiska modeller presenteras under riktningar som den så kallade postautismen, vilken ifrågasätter att människor alltid automatiskt handlar enligt kalkylerna för optimerad vinst. I filosofisk mening kan man snarare fråga sig vari vinsten ligger. Framför allt en ekonomi där samhället redan uppfyller människors elementäraste behov låter ana mindre handfasta önskningar från individens sida än hem, mat och prylar. Då blir skillnaderna i ekonomisk evaluation mellan individer svårare att överblicka.