1) Musik
2) Odling
3) Konst

Kulturen är i själva verket en mycket viktig post i en vittfattande verksamhet som också är ämnad att implicera sådant. Men det är också en företeelse som flyter in i andra områden på ett många gånger svårdefinierat sätt. Således kan ekonomi sägas vara genomsyrat av kultur, men likaledes låter sig vetenskapen formas av kulturen o.s.v. Även om man är mera inskränkt i sina interpretationer och vidhåller tre punkter enligt ovanstående, så är det visst att ett samhälles status vad det gäller dessa kommer att återverka på människans förhållningssätt till andra områden, på motsatt sätt som man omvänt kan betrakta musik, konst och odling som något av en spegling av samhället i övrigt.

Det är lätt att rikta kritik mot en del av samhället som i sig höljer uttrycket för människors fria vilja. Människor är inte så där hemskt nogräknade med vad de vill. De följer med flocken utan större eftertanke och presenterar som exempel på egen originalitet uppenbara kopior av populär avart. I och med att så många andra gör detsamma så finner de måhända en liten publik för sina tvivelaktiga kreationer, varpå de i kraft av respektive nyuppblåst ego fortsätter på den inslagna vägen, utan tillstymmelse till reflexion eller självkritik. Man kan säga att ett samhälle som vårdar kulturen skiljer sig från det vulgära samhället därigenom att media vägrar att befatta sig med dålig konst. Dagens platta och andrefattiga scharlataneri inom kulturen speglar i så måtto en genomgående och förfärande ruttenhet i de mediala etablissemangen. Men ett välfärdssamhälle släpper dessutom på tvångstyglarna för individens överlevnad och ger ett ökat utrymme för verksamheter vilka utan propaganda inte har någon egentlig publik. En usel kreatör behöver inte längre svälta under det att han presenterar underlaget för sin tveksamma verksamhet. Istället behöver han bara vänta på att någon själslig broder från propagandaetablissemanget kommer och dunkar honom i ryggen. Man kan också se att konsten politiserats. I en värld där folk verkligen sätter upp abstraktioner som "höger" och "vänster" och tror på vad de själva säger, så har således konsten nästan uteslutande kommit att bli ett nöje för utmanande personligheter av anarkosyndikalisttyp. Dessa människor är fångna i ett nät av abstraktioner. De tror att politik består i slagord och dogmer. De tror att egot är fast och oföränderligt. De reagerar reflexmässigt och förutsägelsebart på varjehanda "kontroversiellt" ord. Konsten är för dem endast ett medel för att sprida dogmer, uppblåsa egon och ställa konstgjorda abstraktioner på "rätt" bog.

Populärmusiken är idag hård och förfulad, genomkommersialiserad och vulgär, konsten är sjuk och odlingen på undantag. Vi anar att något är allvarligt fel med samhället. Konst betraktas som konst därför att en klick personer förleder massan att hålla detta för sant. Konstens värde räknas i pengar och det mest skruvade och chockerande räknas alltid högst. Vissa s.k konstskatter har ingen annan innebörd än den rent ekonomiska. De har över tid uppodlats som finansiella spekulationsobjekt. Finstämd livaktighet och intrikat väveri räknas för intet. En individ som lägger tid på att försöka åstadkomma verklig konst kommer alltid att upplevas som ett hot av etablissemanget. Man bör hellre lägga så lite tid som möjligt på själva konsten men desto mer tid på propaganda och på att blåsa upp ett utmanande ego. Konstnärens huvudattribut har kommit att bli arbetsskygghet. Därför väljer han konsten som område. Därför stannar han. Några mästerstycken presteras inte längre eller om de presteras så är det kulturens uppgift att så snart som möjligt begrava eller förstöra objekten.

Det ligger helt klart i utsägandet av det goda samhället att man inte endast slumpar fram kultur, utan danar kultur enligt villkoren för det goda. Enligt vad som tidigare omnämndes har sedan media ett visst ansvar för konstens väl. Även samhället som sådant måste stödja god kultur med ett regelverk och bidragssystem som är sparsmakat och ändamålsenligt utformat. I själva verket har det tills nu aldrig varit var och en förunt att syssla med vad envar åstundat. En konstens förfäktare är alltid beroende av andra för sitt uppehälle och så i än mer djupgående mening än människor vilka fournerar samhället med uppenbara förnödenheter.  Ett gott samhälle ser till att under kulturens egid skapa konstskatter som är väl ämnade att hedra människans estetiska förmåga. Häri ligger ett element av möda nedlagt såtillvida att bra kultur inte skall slumpas, utan arbetas fram. Bra kultur har inte sällan ett element av sammanhang och beräkning i sig, en naturens matematik.