J orden, eller på latin Tellus, är den tredje planeten i solsystemet från solen räknat, i ungefärlig enlighet varmed dess bana kring solen ävenledes är näst näst minst. Jorden är icke fullt sfärisk utan på grund av sin rotation något tillplattad åtvid polerna, så givet med en diameter från pol till pol på 2x 6356,9 km medan ekvatorsradien uppgår till 6378,4 km. Man kan utgående från den energimottagande arean på jordens profil visavi solen, dess albedo samtsvartkroppsstrålningsprincipen beräkna en temperatur på mindre än -17°C. Emellertid åtnjuta vi genom jordens atmosfär merendels högre temperaturer. Jorden är i många avseenden väl ägnad att befrämja liv. Dess yttemperatur är förmånlig, medan skadlig radioaktiv strålning avledes av det magnetiska så kallade Van Allen- bältet ute i rymden runt vår jorden. Atmosfären med sitt syre- och ozoninnehåll skyddar mot högenergetisk, elektromagnetisk strålning. Vi erhålla genom lutningen på jordens axel växlande årstider och ett dynamiskt klimat i en värld vilken, ehuru icke i jämvikt, inbegriper lämpliga propotioner av bl.a syre, kol, kväve och väte.

P laneten jorden hyser en innersta kärna av genom det höga trycket (3,5 miljoner atmosfärer) sannolikt fast nickel och järn, i det omedelbara omgiven av flytande metall, definierad som jordens yttre kärna. Utanför kärnan anfinnes manteln, vilken likaledes den kan uppdelas i tvenne hälfter, en nedre och en övre. Ytterst, från manteln räknat utsides vad som kan beskrivas som ett övergångsskikt, täckes jorden av ett skal- jordskorpan, som är anmärkningsvärt tunn i förhållande till globens övriga dimensioner. Jorden är så varm invärtes till följd av att den alltjämt befinner sig i avsvalnande från ett förhistoriskt tillstånd, kännetecknat av mycket höga temperaturer. De tyngre ämnena ha genom gravitationen sökt sig in emot planetens mitt. Jorden räknar sin ursprungliga födelse för bortåt 5 miljarder år sedan, då samtliga solsystemets himlakroppar, solen inräknad, tillkommo genom förtätning av jättelika gas- och stoftmoln. I och med jordens förtätning och åtföljande masstillväxt under intensiva meteoritbombardemang uppstod ett högt tryck inemot dess inre som dymedelst ytterligare hettades upp. Jordskorpan antog sin i någon mening slutliga form för drygt 4 miljarder år sedan därpå såsmåningom vatten kunde ansamlas och utvecklingen av liv påbörjas. En beräkning av mängden vatten på jorden åvägabringar ett resultat på ungefär 1300 miljoner kubikkilometer.

   Kåre Andersson