S aturnus är med sina 121000 km diameter över ekvatorn solsystemets näst största planet. Storleken gör det möjligt att trots avståndet mellan jorden och Saturnus iakttaga planeten med blotta ögat, något som naturligtvis lättast låter sig göras då jorden och Saturnus tillfälligt ligger på samma sida solen i sina banor. Precis som beträffande Jupiter så roterar Saturnus snabbt, något som tillsammans med planetens inkonsistens ger upphov till en betydande avplattning. Således är poldiametern bara 109000 km. Saturnus volym är 740 gånger större än jordens vilket bara är något mindre än volymen för Jupiter. Planeten Saturnus utgöres till största delen av ämnen som på jorden räknas som gaser. Saturnus yta utgöres sannolikt av halvfast, fruset väte medan atmosfären utgöres av ammoniak och metan. Innanför ytan av halvvisköst väte finnes väte i metallform, detta på grund av det höga trycket längre in emot planetens centrum. Planetens kärna utgöres sannolikt av sten med en temperatur på runt 12000°K. Den avgivna strålningsenergin från Saturnus ut i rymden är större än energin som planeten emottar från solen. Yttemperaturen är så låg som 123°K. Saturnus omloppstid kring solen är 29 jordiska år, mycket beroende på den stora distansen till solen, uppgående till 1,4 miljarder km. Saturnus uppvisar precis som Jupiter ett anmärkningsvärt kraftigt magnetfält. Saturnus uppvisar likaledes långlivade, stora virvelstormar (även vita fläckar uppträder emellanåt) och den för gasplaneterna så typiska tvärstrimmigheten, ehuru denna är av märkbart diffusare karaktär än Jupiters.

S aturnus har tre huvudringar som till största delen består av istäckta stenpartiklar, och hela 30 månar, varav en, Titanus, är nästan lika stor som planeten Merkurius. Ringarnas tjocklek inskränker sig till 1,5 kilometer. Däremot är den största diametern på ringsystemet hela 270000 km. Eventuellt kan Saturnus ringar till del bestå av rester efter en splittrad måne. Ringarna ligger i planetens ekvatorsplan.

   Kåre Andersson