S om första antydan till en bilkonstruktion räknas ofta den franske artelleriingenjören Joseph Cugnots trehjuliga ångvagn 1769. Det enda framhjulet drevs genom stegvis verkan från en kolvstång. Maxfarten låg på 5 km/h och fordonet kunde bara köra en kvart i taget. Manöverdugligheten och driftsäkerheten var således mycket begränsade, men konstruktionen ses ändå som en föregångare till mer avancerade system för drift. Under 1700- talet hann man likväl ej uppfinna något tillförlitligt framförskaffningsfordon vid sidan om häst och vagn.

p lockade Richard Trevethick ihop en kärra vilken kunde pressas till hastigheter kring 14 km/h. Tjugo år senare hade det utvecklats viss trafik av omnibussar, drivna med ånga. Då fordonen var tunga och delvis svåra att styra, trots att hastigheterna kunde uppgå till 20 km/h, så var det som upplagt för olyckor. Olyckor inträffade också, inte minst vid möten med gammaldags hästekipagen. Häri skönjde man också en brist på lagar och förordningar, något som åtgärdades 1844. Då trädde en lag, den s.k lokomotivvakten, i kraft, vilken förordnade att varje motorfordon skulle föregås av en man med röd flagga. Lagen upphävdes först 1896.

E n avgörande faktor för framförandet av dylika fordon är och var den motor varmed framförandet ämnas ske. 1860 tog fransmannen Jean Joseph Étienne Lenoir patent på en förbränningsmotor, vilken drevs medels lysgas. Motorn passades i ett anpassat och förbättrat utförande in i en fungerande bil år 1863. Året dessförinnan hade han redan prövat en dock dåligt fungerande bil, driven av en motor därutinnan flytande bränsle först förgasades och sedan antändes.

Å r 1862 patenterades fyrtaktsmotorprincipen av en fransk tekniker, Alphonse Eugéne Beau de Rochas. Här komprimerades bränsleblandningen innan antändning. Patentet gick emellertid ut och först i och med tysken Nikolaus August Otto och Eugen Langen invarslades fyrtaksmotorn i bilhistorien runt anno 1878, två år efter det förnyade motorpatentet. Under året 1885 presenterades versioner av bensinmotorer från två olika håll. Det ena namnet var därvid Deimler, det andra Carl Benz, varav den senares konstruktion kan anses som världens första egentliga bil, emedan den icke blott efterhärmade hästkärrans apparition och grund utan var konstruerad med sikte på vidareutveckling samt prestanda. År 1889 lät Daimler framställa en tvåcylindrig motor på 3,5 hästkrafter vilken fick driva en bil, utrustad med koppling och kuggväxel. Både detta senare fordon och Benz tidigare konstruktion var utrustade med differentialdrev.

D en första fyrhjuliga bilmodellen i Benz regi byggdes 1893 varpå strax hans kända Velo tillkom. Detta var förhållandevis lätta och manövvrerbara konstruktioner som också tillverkades i ett sammanlagt antal av 135 stycken. Två konstruktörer, René Panhard och Émile Levassor, åsåg en av Daimlers nya, i formhänseende särpräglade bilmodeller, utställd 1889 och beslöt att anamma konceptet i en mer vagnlik version. De byggde året efter efter ett inledande försök 1890, vilket inte träffade förväntningarna an, en bil med kuggväxel och kedjedrev. Motorn var tvåcylindrig och placerad framtill på bilen, något som gjorde den säkrare i kurvtagningen. I och med att toppfarterna blev allt högre så började man också laborera med alternativa styrsystem till den spak som hittills varit gällande. 1898 introducerades ratten i en av Panhardmodellerna. Lösningar tillkom också gällande hjulens fjädring som blev individuell och för hjulen vilka kläddes med en gummiring och snart även luftfyllda däck. 1896 så tillverkades av Fredrick Lanchester en bil med såväl planetväxel som självbärande kaross.

D en spirande bilindustrin hade sitt högsäte i Frankrike. Det är därför naturligt att det var i detta land som de första biltävlingarna arrangerades. Den tävling vilken i dessa sammanhang kan räknas som den första, arrangerades 1894 av en tidning i Paris, "Le petit Journal". 21 olika fordonskonstruktioner deltog. Den segrande vagnen diskvalificerades pga brott mot tävlingsreglementet angående konstruktionsvillkoren. Det var en vagn, driven med ånga. En delad seger tillskrevs istället de två efterkommande bilarna, därvid en Peugeot och en Panhard. De inkom samtidigt efter en färd på 126 km samt 5 h och 40 min.

E tt av bilhistoriens mer tvivelaktiga milmärken ses i och med Mercedes etablerande. Mercedes är uppkallad efter dottern till en österrikisk konsul, Emil Jellinek. Han höll ett försäljningskontor för Daimlers räkning och specialinriktade sin produktion för att passa rika kunder. Mercedesbilarna såldes ofta i samband med mutor, skumraskaffärer och fiffel av varjehanda slag. Inte sällan hade knösarna med råd att köpa Jellineks bilar, tjänat sina pengar på olaglig väg. Under 1900- talet började framtidens bilar med svepande former, trumbromsar med bromsbackarna inuti trumman, skivbromsar och i och med Spykern, framhjulsdrift. Många påstår med rätta att bilens egentliga historia inleddes i och med Henry Ford och hans bilar. Man hade tillverkat bilar i hans regi sedan 1903 och i oktober 1908 började T- forden säljas. Denna bil revolutionerade helt industrin genom sitt seriella tillverkningssätt, sin höga tillförlitlighet, de därmed förbundna tekniska lösningarna samt anpassningen till var mans plånbok. Dominationen över den amerikanska marknaden var sådan att var tionde tillverkad och såld bil var en Ford. 1919 lanserade man en T- ford med kupé vilken sammanlagt har sålts i för den tiden ofattbara 15 miljoner bilar.

   Kåre Andersson