2) Smärta som skall uthärdas

3) Ovisshet

Fenomenet oro är en erfarenhet som praktiskt taget alla människor får bekanta sig med under sitt liv. Orostillståndet har i evolutionär mening ett överlevnadsvärde, därigenom att oron tvingar inividen att uppehålla tankarna vid ett visst kritiskt moment med betydelse längre fram i tiden. Visserligen talar man ibland oro i en till synes medicinsk mening, t.ex såsom attribut till feber, sömnbrist, psykos eller för kvinnor också till klimakteriet. Vad man egentligen menar är dock verkligen likartat. Den i medicinskt hänseende orolige individen befinner sig i ett uppskruvat beredskapsläge inför en i förnuftshänseende osynlig, men av kroppen levandegjord eventualitet. Tröskeln för utvecklande av verklig oro över även triviala ting brukar då vara lägre. Men orons överlevnadsvärde i betraktande kan man konstatera att oroade individer faktiskt många gånger funderat sig fram till lösningen på viktiga problem, eller samlat kraft till nödvändiga, avgörande åtgärder. 

Det stora felet med dagens samhälle är att man schemalägger tillvaron för oro. Tiden och abstraktionerna tillskänkes helt ny vikt närsom envar nästan ständigt erfar divergerande oro över en mångfald abstrakta, svåröverskådliga småsaker. I dessa fall handlar det verkligen om rationell oro. Varje litet problem kräver uppmärksamhet för att åtgärdas och oron utgör ett fruktbart förstadium till åtgärdande. 1/3 av den nedlagda oron är således rationell, men 2/3 är irrationell, under det att man för tillfället inte kan förmå sig till eller har möjlighet att komma till åtgärd. Här rör det sig förutom oron över hur knepigt det blir att fixa saken även om oro att eventuellt glömma alltihop. Förmodligen är oro för glömska en av det moderna samhällets värsta plågor. När man diskuterar förr och nu så konstaterar man kallt att exempelvis oro inför att hitta mat för dagen och skydd inför nattvilan inte är så mycket bättre än något annat. Förmodligen är det svårt att riktigt jämföra det ena med det andra. Det är inte riktigt så enkelt att alla som hellre skulle välja att oroa sig för mat och natthärberge bara borde släppa allt de har och knalla ut och lägga sig i en snödriva. Dessutom måste ett system för välmående fokusera på välfärdssamhällets problem. Varför? Jo, därför att s.k välfärdssamhällen tydligen kan åstadkommas detta system förutan. Problemet är att komma vidare, så att folk förutom att leva i någorlunda välfärd även får lov att bli lyckliga. 

I ett sådant hänseende är det viktigt att betona att ansvar hellre bör gälla stora, övergripande ting, snarare än en mångfald olikartade småsaker.  Ett gott system bör avlasta individen med avseende på simultankapacitet. Visst finns det människor som säger sig trivas med att ha "många järn i elden samtidigt". Även om dessa människors strävan efter allt fler järn långt ifrån alltid ändar i nervsammanbrott så är det totalt fel väg för ett samhälle att ens uppmuntra till dylika ideal. "Många järn i elden" leder i alla fall praktiskt aldrig till ett lyckligt liv. Det är ett som är säkert. Inte ens för dem som säger sig uppskatta det. Vidare bör människor inte tillåtas att förlägga sina konkreta förnimmelser för abstrakta föreställningar.