Punkt 3) torde i realiteten vara sällsynt, åtminstone räknat i andel av massan. Dock är det ofta förträffliga människor som drabbas, och drabbas hårt! Det är möjligt att kartlägga individen med avseende på olika egenskaper. Varje egenskap kan för folk i allmänhet kan avsättas som en (normalfördelningskurva) med ett maximum. Exempelvis kan balansen mellan ytlighet och filosofisk läggning kartläggas. Om den resulterande kurvan göres om till en normalfördelningskurva så att mellantinget mellan de två ytterligheterna verkligen av flertalet bedöms som ett mellanting, så kommer individens filosofiska poäng att te sig såsom en sär- eller ensart i förhållande till kollektivets. Höga filosofiska poäng leder sannolikare till större alienation än genomsnittliga poäng. Bedöms ett stort antal egenskaper på detta sätt kan själsfrändskapet med kollektivet kartläggas och därmed dispositionen för alienation. Två andra former av alienation står inte ur bristande själsbefryndelse, utan ur specifik konstitution hos individen. Antingen kan således individen vara autistisk (disposition för autism), eller oförmögen till sådan självkontroll som förr eller senare från samhällets håll alltid avkrävs den enskilde. 

Punkt 1) gäller slit och släng- mentaliteten mellan s.k vänner. Verkliga vänner är sällsynta!

Det är inte otänkbart att sensitiv distans till föremålen kan vara en liten del av alienationen. Man betraktar omvärlden, men kommer aldrig i kontakt med den. Att däremot definiera den fullständiga mekanismen för sådan sensitiv distans är inte enkelt. Upplevelsen av förståelse kan i mångt och mycket ersätta taktil erfarenhet. Likväl är det tanken på ett fysiskt avkännande av omvärldens ytor och konturer som väcker allusion på den större närheten också i förståelsehänseende. Den vanligaste formen av alienation omfattar dock i högre grad människor och de mänskliga samhällena, än vad den omfattar världen som helhet. Hade det varit möjligt att frysa världen och gå runt och känna sig fram bland människor så hade detta möjligen verkat reducerande på den kännandes alienation. Dock låter sig inte människorna utan vidare frysas. De släpper bara folk inpå skinnet, vilka uppvisar en viss social kod. 

Man kan fundera över huruvida det moderna samhällets starka influenser av perversion och sexuell fixering kommer sig av dess förvridna relation till det taktila sinnet? Kanske ligger lösningen på problemet till en början i avkännandet av den döda omgivningen. Man kan gå med nakna fötter. 

Känslan av alienation underblåses av bristande delaktighet. Här föreligger en koppling till förståelsen av det varemot man alienerar sig. När delaktigheten ställes ifråga hamnar de mellanmänskliga relationerna ånyo och än mer evident, i synfältet. Framför allt det kommersialiserade, urbana samhället reducerar människor till redskap, men inte till viljeredskap, utan till specialiserade redskap i roller där konsumentrollen är en, den fixa arbetsrollen en annan och rollen som väljare med en röst är en tredje. Ofta känner inte människor att deras kreativitet har en plats i danandet av samhället. Något man själv skapat vill man inte riva ned, men om man inte är delaktig är det kanske inte lika noga.