2) Världssmärta

3) Skuld

Det är de facto en smula poppis att framhärda i tanken att världen är osund. Sjukdomar, miljöförstöring, krig och förtryck är typiska karaktäristika vilka framhålles som indikation på en värld i upplösning. Man kan lite torrt konstatera att det ligger något i beskrivningen, men att det största felet med världen ligger i att människor inte förstår:

a) Att det tillbörliga utgöres också av ett antal balanser, vilkas ytterligheter är sinsemellan motstridiga.

b) Att vi människor idag faktiskt kan dana världen precis som vi vill ha den. Det enda hindret är oenighet. Till stor del beror oenigheten på olika utgångspunkter, olika subjekt, men till och med under denna betingelse skulle mycket stor enhet kunna uppnås.

c) Att människor är så hopplöst ointresserade av att förändra sig själva och världen, så länge den senaste såpoperan fortsätter på TV och så länge flaskan är full med brännvin.

Vid betraktelse av världens historia slås man av att de hävdvunna åsikterna alltid tycks pendla mellan olika ytterligheter, alltid endera till överdrift åt ett håll eller så åt andra hållet. Det är propaganda som styr människorna. Ja- propagandan är viktig. Men det finns bara en acceptabel form av propaganda, och det är den som efter det att individen har snärjts, genast tar i tu med att fördöma sin egen ensidighet och dumhet. Vi MÅSTE lösgöra oss från ordens tyranni! Vi MÅSTE på individplanet börja beakta balanserna. Politiken är ett område där propagandan är förhärskande. Det är med viss tillfredsställelse som man iakttar hur vissa politiker trots allt trycker på att politikerns uppgift är att balansera olika intressen mot varandra. Det hade varit ännu mer tillfredsställande om denna förståelse hade utvidgats till ideologiskt känsliga avvägningar, samt om diskussionen förts ned på individplanet. 

Exempel på balanser:

a) Simultankapacitet - Koncentrationsförmåga
b) Äganderätt - Förnödenhetsutbyte
c) Förbindelse - Särart
d) Balanshänsyn - Persuasiv potential
e) Informationsöverföring - Kreativitet

Tanken att världens hela natur egentligen är smärta är heller inte avlägsen. Visserligen beskriver vi olika känslor såsom glädje, ilska, sorg, belåtenhet; alla med olika kvalitéter. Likväl så är det så mycket lättare att vid tanken på världen såsom kontenta, häkta fast vid den ständigt återkommande företeelse som smärtan utgör. Även de andra känslorna förefaller en då förnämligast vara ägnade att så att säga underblåsa en framtida smärtupplevelse. Minnet av smärta säges ju vara smärtande och minnet av glädje likväl smärtande. Och livet består i vardagslag till 99% av minne. Lösningen består i att genomlysa världens natur som fenomen, samt i att i viss mån bearbeta sig själv med mild apati. Under iakttagelsen av de förnimmelser som uppbygger föreställningarna om världens delar faller föreställningarna i en högre aspekt ihop.

En tvivelaktig skola under modernismen försöker tvinga människor till underkastelse genom att få dem att känna skuld. Skuld är dock i långa loppet ingen ändamålsenlig känsla. Precis som andra känslor har den sitt berättigande endast då den gästspelar under en begränsad tid i vardagen. Och för det mesta är det bättre att handla korrekt från början och sedan släppa konsekvenserna.